Grundandet av vetenskapliga samfund började i Finland på 1820-talet och blev aktivare i slutet av 1800-talet. Samfund uppkom inom alla vetenskapsområden och de hade en viktig uppgift i främjandet av de nationella vetenskaperna och tryggandet av vetenskapens oavhängighet. På grund av förryskningssträvandena var till exempel Helsingfors universitets framtid osäker. Idén om att grunda en delegation som skulle stöda de vetenskapliga samfundens verksamhet förbereddes i en arbetsgrupp, och på beslut av det autonoma Finlands senat grundades Vetenskapliga samfundens delegation (VSD) år 1899. Senaten ansåg det viktigt att stöda de på vetenskapsidkarnas frivillighet baserande vetenskapliga sällskapens verksamhetsförutsättningar och samarbete.

Samtidigt fick samfunden till sitt bruk det så kallade Pöllölä-huset som blivit färdigt på Kaserngatan i Helsingfors, vilket löste samfundens behov av lokal- och biblioteksutrymmen. Delegationens främsta uppgift var att förvalta lokalerna. I Pöllölä fungerar idag Finlands arkitekturmuseum.

Från Pöllölä flyttade delegationen och samfunden år 1931 till Ständerhuset. Statens centralförvaltnings ökade behov av mötes- och representationstillställningar ledde år 1978 till en omorganisering av Ständerhusets bruk och dess övergång åter till mest statsmaktens användning. Som ersättande lokal fick de vetenskapliga samfunden år 1997 skolbyggnaden på Kyrkogatan 6, vars arkitekt var Elsa Arokallio och som byggdes för Lisa Hagmans skola och som blev färdig år 1925. Innan huset ställdes till de vetenskapliga samfundens förfogande verkade bland annat Helsingfors flickgymnasium och Helsingfors universitet i byggnaden.

Byggnaden representerar 1920-talets nyklassicism och den är byggd i två delar: salbyggnaden på gårdssidan år 1922 och huvudbyggnaden med klassrum år 1925. Interiörens noga planerade utrymmen och detaljer har bevarats mest hela.

Mer om husets historia kan läsas i Vetenskapliga samfundens delegations tidigare verksamhetsledare Hannu Heikkiläs artikel Lisan koulusta Tieteiden taloksi (pdf, på finska)

Husets renovering

Byggnaden genomgick en grundlig renovering år 1996. Renoveringen utfördes genom restaurering och bevarande av det gamla. Interiörens ursprungliga detaljer har restaurerats skickligt. Husets klassicistiska anda har bevarats genom att måla en del av interiörerna med ursprungliga färgtoner och genom att använda gammal målningsteknik. Gamla delar och strukturer som hör till huset, såsom lampor och värmeelement, har renoverats och bevarats. Det andra trapphuset och hissen som de nya byggbestämmelserna kräver har anpassats i den gamla byggnaden.

Merparten av över 70 gipsreliefer av skulptören Emil Cedercreutz som bevarats i skolutrymmena restaurerades i samband med renoveringen. Den gamla gymnastiksalen har blivit en elegant och fungerande kongressal. På entrévåningen ligger ett trivsamt café, Tiedekahvila.

Byggnaden ägs och förvaltas av Senatsfastigheter.